Ibland känns det som min glöd att skriva håller på att dö ut, jag kommer inte på något så där äckligt bra och jag är bara helt tom. Det ger mig ångest som fan, jag vill inte att det jag älskar mest i livet, efter alla mina älskade människor, ska försvinna eller tas ifrån mig. Jag skulle tappa hela mig själv, försvinna och bara flyta med om jag tappade förmågan att skriva, tappade min skrivarlust.
Jag har byggt upp mig liv runt min passion för att skriva, jag har bestämt mig för att ägna hela mitt liv åt att skriva, på olika sätt och i den mån jag har tid, klarar av och kan försörja mig på. Jag kanske inte kommer kunna leva på att skriva och fotografera, jag kanske kommer få plugga om när jag blir äldre, men jag ger detta en chans. Jag ger mitt skrivande en chans att lyckas, gör jag inte det på den nivå jag vill, kommer jag i alla fall fortsätta skriva blogg, jag kommer fortsätta skriva om mitt liv och små tråkiga och obetydliga noveller.
Jag kommer skriva om hur det är för mig att leva med ADD som ung, jag kommer skriva om det när jag är vuxen, när jag blir mamma och försöka ge ut böcker om det. För det finns för lite böcker om ADD, dom flesta handlar om ADHD och det är faktiskt en rätt stor skillnad om man går under ytan på en människa med ADD till skillnad från ADHD. Jag vill att folk där ute ska läsa om hur jag har levt med det, hur mitt liv förändrades när jag fick diagnosen och hur jag tar mig igenom varje dag trots att det är extra svårt för mig. Jag vill skriva om hur det kommer vara för mig att leva som mamma med ADD när den tiden kommer, för jag vill att folk ska få veta mer om detta, att dom ska veta vad min sjukdom är och hur den visar sig för mig, så att fler där ute förstår ADD lika mycket som dom idag förstår sig på ADHD!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar